Avgudadyrkan och kristendom

Folkens gudar är silver och guld, verk av människohänder.
Mun har de men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
Öron har de men ingen hörsel,
ingen andedräkt finns i deras mun.
De som har gjort dem skall bli som de, ja, alla som sätter sin lit till dem. (Ps 135:15-18)

Ett genomgående tema i frälsningshistorien är den bestämda fastheten i tron på den levande Guden och det bestämda avståndstagandet från allehanda avgudar, som är människoverk. För vad är inte avguden om just en projektion av vårt eget inre, en generalisering och en externalisering av en inre psykologi? Om vi sätter likhetstecken mellan Gud och vår gudsbild så är vi ofta ute på mycket hal is.

Detta skulle jag vilja mena är avgudadyrkans kärna, att vi försöker dra ner Gud på vår nivå: att vi likställer rätt relation till Gud med rätt känsla eller med rätt tanke. Eller ännu värre, att vi likställer hela vårt inre med Gud och gör om Gud till “min gud”. Om det är detta som en tro på Gud skulle innebära vore jag den första att skriva under på varje ateists manifest, för denna typ av projicerad gudsbild är just det som ateisterna dagligdags anklagar oss troende för och som Skriften och Traditionen alltid varnat oss för.

Men Israels Gud, den Treenige, är inte som folkens gudar. Han är inte skapad av människors händer, människors känslor eller människors tankar. Han är oberoende av oss, Han är Någon Annan än oss, Han är den Andre. Den Treenige, Levande, Guden verkar därför också i människors konkreta liv på ett faktiskt sätt, Han griper in i historien, Han väljer ut män och kvinnor till sina efterföljare och slutgiltigen i den yttersta tiden låter Han sin Son träda in i världen och anta kött, bli människa för att leva, lida, dö och uppstå.

Den Levande Guden är en Gud som tål att vi kollar upp fakta. Vi har fyra icke-legendariska, icke-mytiska och pålitliga levnadsberättelser över Jesu Kristi liv i de fyra evangelierna. Den katolska Kyrkan har alltid varit närmast skrupulöst noggrann med sina helgonförklaringar och godkännande av olika kulter. Just därför att vi inte önskar en projicerad önskedröm eller snuttefilt, utan därför att vi vill ha äkta vara, vi vill ha en gud som faktiskt är Gud.