Du ser dem varje dag,
improduktiva parasiter
som bara ska ha utan att ge.
Du hör dem varje dag,
ouppfostrade gnällspikar
som alltid skriker och aldrig ber.
Du känner lukten av dem varje dag,
surt och fränt och ibland med var
som sticker i din näsa och se…
Det är en liten, liten människa som lever där.
Du ser dem varje dag,
alla älskade barn i vår värld
som bara ger kärlek i allt de tar.
Du hör dem varje dag,
skratt och lek och stoj
som alltid ler och ler och ler.
Du känner lukten av dem varje dag,
lent och mjukt och ibland med blom
som förför din näsa och se…
Det är en liten, liten människa som lever där.
En liten, överflödig, bortskämd, självisk, underbar, ljuvlig och kärleksfull människa.
En hotad, skadad, sjuklig. En galen, äcklig, otrevlig. Ett resultat av ovärderlig, överflödig kärlek: ecce homo.
Låter mycket deppigt!
Ha de enna gött enna
Comment by Karl-Uno Karlsson — June 10, 2009 @ 8:40 am
Hej Karl-Uno!
Jag ser att du har skickat ett antal svar på detta inlägg. Visst har mitt diktförsök en viss deppighet över sig. Det torde väl göra oss deppiga att en tredjedel av Sveriges barn inte ens hinner leva till sin födsel eller att en miljon barn i USA varje år inte överlever ens de första nio månaderna av sitt liv. Inte nog med att de inte överlever, de blir rentav mördade av andra människor. Och detta får fortsätta ske i en värld som påstår sig vara civiliserad. Det cyniska tänkandet som resulterar i att betrakta dessa människor som överflödiga eller som “parasiter” var det som frammanade diktförsöket. Jag försöker mot slutet visa på en öppning: vi är alla resultat av överflödig kärlek. Gud behöver inte oss, Han är självtillräcklig. Alltså är vi ett resultat av Hans överflödande (“överflödiga”) kärlek.
Allt gott!
Comment by hilaron — June 10, 2009 @ 4:59 pm
Du kanske har en osund fixering vid abortproblematiken och använder den som ett raster för att bedöma världen, dina medmänniskor och dig själv? Vad vet jag?
Comment by Karl-Uno Karlsson — June 11, 2009 @ 9:58 am
Hej igen Karl-Uno!
Jag vet inte riktigt vad som skulle konstituera en “osund fixering vid abortproblematiken”. Jag har hittills tagit upp problemet i detta inlägg och i ett debattinlägg. Därför bedömer jag dina kommentarer främst som ad hominem-argument och därmed egentligen tämligen omöjliga att besvara. De verkar nämligen inte ämnade till någon diskussion kring problematiken utan endast riktade mot mig som person eller uttryckssättet som jag använder. Därför betackar jag mig för vidare diskussion.
Allt gott!
Comment by hilaron — June 11, 2009 @ 11:04 am
Jag var inte ute efter att såra dig. Men risken finns att man fokuserar på en enda fråga och att den egna tron färgas av detta. Oftast är man tyvärr icke medveten om detta.
Comment by Karl-Uno Karlsson — June 11, 2009 @ 12:29 pm
@Karl-Uno: Jag vet inte om jag fokuserar på “en enda fråga”. Som jag skrev i förra svaret till dig så är det hittills endast två inlägg som jag har skrivit om ämnet, varav ett var ett svar till Gudrun Schyman. I övrigt ser du nog att mitt fokus mer har varit på att analysera avgudadyrkan och lite grann om inkarnationen.
Jag blev inte heller sårad, jag menade bara att det var en grov missbedömning att jag skulle ha en “osund fixering” vid abort och att du inte framförde några argument i sakfrågan utan istället ger dig in på att bedöma min karaktär och vad jag fokuserar mest på (dvs. ad hominem-argument).
Så, min uppmaning är att du läser de andra inläggen på bloggen.
Allt gott!
Comment by hilaron — June 12, 2009 @ 11:36 am