Respekten för människors goda namn och rykte förbjuder varje inställning och varje ord som skulle kunna tillfoga dem orättmätig skada. Man gör sig skyldig till [...] skvaller om man i påståenden utan objektivt hållbar grund för andra människor som inte känner till nästans fel och brister avslöjar sådana fel och brister[.] (Katolska Kyrkans Katekes, n. 2477)
På samma sätt med tungan; den är en liten lem men kan skryta över hur mycket den förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand. (Jak 3:5)
För några veckor sedan såg jag en film tillsammans med en vän, som heter Tvivel. I en av scenerna beskriver karaktären fader Flynn hur en kvinna gick till bikt för att hon hade skvallrat. Prästen i biktstolen ville inte ge henne absolution förrän hon hade gått hem, gått upp på taket och sprättat upp en dunkudde. Eftersom kvinnan var tyngd av sitt samvete gick hon hem och gjorde detta och såg alla dun flyga iväg. När hon kom tillbaka frågade prästen om hon kunde samla in alla fjädrar som hade farit ut och hon sa att hon inte kunde det. På samma sätt är det med skvaller, eller för att tala med hl. Jakob ovan så kan en liten eld från tungan sätta en hel skog i brand.
På sistone har just frågan om var gränsen går för skvaller varit i mitt sinne. Det Kristus vill är ju inte att vi ska gå omkring och vara tysta jämnt och ständigt, därför att vi är rädda för att skvallra. Men det är en synd mot kärleken att skvallra och en synd mot sanningen, därför att vår nästa är värd den respekt som sanningen, Jesus Kristus, kräver. Går det då att samtala med andra människor utan att skvallra? Givetvis, vi måste bara låta oss förnyas i ande och förstånd, vi måste omvända oss och inse att det är lögnens fader som är upphov till skvaller, till lasterna och som motarbetar våra dygdiga strävanden.
För endast i evighetens ljus ter sig skvallret som oväsentligt, endast om vi har en strävan efter helighet och att leva i Guds sanning kan vi reflektera den Sanning som Gud är. För när Gud i Bergspredikan säger att de renhjärtade är saliga så talar Han inte enbart om den kyska renheten som är viktig, utan även om ett liv i sannfärdighet och rättfärdighet där ingen lögn får plats. Det är endast de renhjärtade som skådar Gud…
