Hur ofta tänker vi oss verkligen att den Heliga Eukaristin är Jesus Kristus?
Jag ska medge att jag själv ofta stannar vid att betrakta Eukaristin som viktig och närande. Även vid eukaristisk tillbedjan är det svårt att ta sig bortom det synliga planet och upptäcka det som är oändligt mycket större och inte reducerbart till viktigt och närande. Om jag bara ville öppna mig för det faktum att den lilla oansenliga Eukaristin som står på altaret faktiskt är den Person genom vilken allting är till. Allt pekar på Kristus Jesus, allt utgår från Kristus Jesus och Han är mer närvarande i Eukaristin än någon annanstans i hela världen. Där är Han i hela sin härlighet: under ett oansenligt bröds gestalt.
Jag förblir ofta blind för att Jesus Kristus är närvarande, därför att jag ofta tänker mig Gud som Härföraren, Kämpen, den Högste och Mäktigaste i världsliga termer. Han är förvisso dessa saker, Han har besegrat döden men inte på människovis utan på Guds vis. Så när jag går för att be inför Tabernaklet har jag fortfarande ofta en förväntan på stora, spektakulära förändringar i mitt inre, på en Paulusomvändelse. Ibland händer det att jag öppnas för miraklet, men sällan när jag strävar efter det. Det är när jag slutar försöka och istället låter Gud verka som det sker. Genast är jag där som en girigbuk och försöker hålla fast vid den ljuva känslan, istället för att offra den till Gud. Därför att jag fortfarande i mitt undermedvetna tror att det är detta som är meningen med Guds verk i mig.
Men Gud verkar under ett oansenligt bröds gestalt, Gud antar ett embryos gestalt i den Saliga Jungfruns sköte, Gud tillbes som nyfött barn och ännu idag befinner Han sig i tabernaklen i världens alla katolska kyrkor.
Utan denna Eukaristi, utan Jesus Kristus, “finns ingenting till” (jfr Joh 1:3).
Kyrie eleison!
